Som jag skrev tidigare så förändrades jag, och mitt liv, i grunden efter min starka upplevelse av upplysning. Det förde med sig mycket gott, som att jag blev mer fridfull och kärleksfull men jag insåg även att jag trots det jag varit med om var långt ifrån färdig, fulländad eller helig. Mycket tungt fanns kvar inom mig som behövde få bli sett, bearbetat för att sedan släppas fritt.

Det ledde till att mitt humör ibland var ojämt, jag kunde behöva mer sömn än vanligt i perioder, jag drömde mycket märkliga drömmar och jag erfor symptom på det som brukar kallas kundaliniresning. (Jag kommer skriva mer om det en annan gång men jag vill redan nu påpeka att min erfarenhet och kunskap om kundalinienergin och dess rörelse skiljer sig från vad eller hur många andra tror.)

Under åren som följde upplevde jag ett nytt, andligt uppvaknande. Jag har i hela mitt liv varit andligt sökande. Redan som barn hade jag en medfödd förståelse för bl a reinkarnation, andevärlden och sinnets makt över materian. Det som hände efter min upplevelse av upplysning var att jag nu även kunde minnas händelser från tidigare liv och sätta dessa händelser i samband med vad jag varit med om i mitt nuvarande liv. Jag började även förstå och kunna tolka mina drömmar, s.k sanndrömmar, och förutse saker i framtiden. Men jag vill inte kalla mig synsk, mina förmågor hjälper mig själv och ibland närstående men jag har inte arbetat med mina mediala förmågor. Jag tror att alla har mediala förmågor men att vissa är bättre på det än andra.

I mitt nuvarande liv har jag, som jag skrev i mitt förra inlägg, haft fertilitetsproblem. När jag började minnas mina tidigare liv blev det uppenbart för mig varför det är så:

Mitt "första" liv på jorden var under 1600-talet. Jag var en ung vacker kvinna som föddes mycket privilegiad. Min familj var förmögen och vi var släkt med Tsaren i vårt land. Som tonåring sändes jag till hovet för att genomgå min utbildning. Då jag var femton år fick jag för första gången delta i en bal och efter den följde flera. Jag hade många vänner, var populär och älskade att roa mig. Dans, kortspel och ridning var några av favoritsysselsättningarna. Så kom det sig att jag blev förälskad. Jag hade många uppvaktande kavaljerer men dem såg jag mest som vänner. Istället var det det förbjudna som lockade: Stallknekten jag mötte så gott som dagligen på mina turer till stallet. Han var bara ett par år äldre än jag, mörk och stilig. Jag föll pladask och blev naturligtvis gravid.

Det var en enorm skam på den tiden. Dessutom skulle det medföra att jag blev tillbakasänd till mina stackars föräldrar som skulle få stå där med skammen. Att se mina drömmar; min framtid som hovdam eller kanske hertiginna, mitt utsvävande liv med fester, baler och många vänner, försvinna i fjärran var otänkbart. Skammen jag och min familj skulle få leva med var omöjlig.

Min älskade fann på råd: Han kände till ett lite äldre par som var barnlösa. De var bönder, hade ganska mycket mark och ett tryggt liv. Hos dem skulle vårt barn få det bra. Allt jag behövde göra var att dölja min graviditet tills det var dags.

Min kammarjungfru måste få veta. Det var en gammal barsk kvinna med ett gott hjärta; henne kunde jag lita på. Hon hjälpte mig att snöra mig; korsetten drogs åt så hårt att jag inte kunde andas. Den blå sidenklänningen satt precis som den skulle, ingen kunde ana att jag var höggravid...

Efter balen gick jag direkt till sängs, ryggen värkte något fruktansvärt. Jag födde barnet ensam i mitt rum. Sedan kom min kammarjungfru och hjälpte mig att tvätta den lilla flickan och mig själv. Förlossningen gick väldigt fort men gjorde naturligtvis fruktansvärt ont. Jag tror att min jungfru hade varit nere i stallet och meddelat stallknekten om vad som var på gång.

Jag insisterade på att få lämna över barnet till bondparet själv. Efter att ha klätt på mig och flickan lade vi henne i en korg, över henne la jag en filt. Sedan skulle jag springa ner till grinden på baksidan där paret väntade. Slottet, eller borgen, hade trappor både på insidan och utsidan av byggnaden. Jag skulle ta dem på utsidan, vakten hade fått en peng för att göra något annat den natten. Strax innan jag gick kom jag på att flickan kanske skulle börja skrika. Jag la på en extra filt och en sjal. Hon gnydde lite, det fick inte höras så jag la på ytterligare en sjal över henne. Så sprang jag.

Väl nere vid grinden log jag stort mot paret: Det kändes som att jag var en ängel som skulle ge dem en gåva; det de allra helst ville ha. Försiktigt plockade jag bort sjalarna och lyfte upp barnet: Hon var död. Allt tyg hade kvävt den lilla. Mitt minne slutar där, i svartaste, kallaste fasa.

Jag hade varit lättjefull, självisk och omogen. Jag hade varit så rädd för upptäckt, av rädsla att mista mitt privilegiade liv, att jag satt mitt barns liv i fara. Både under graviditeten, förlossningen och efteråt då hon omkom p.g.a min vårdslöshet.

Där i slutet av 1600-talets Ryssland satte jag mig i skuld. Den skulden betalar jag på än i dag. Men nu har jag kunnat se, förstå och förlåta mig själv och den omogna, själviska flicka jag en gång var.

Nästa inlägg kommer att handla om mina nästkommande liv fram till idag.

Ljus /Anna

 

A

8 september 2011 14:55

Jag älskar din blogg! Dessa bloggar behövs verkligen och jag njöt av varje nedskriven mening i din fina blogg. Däremot har jag svårt att släppa en sak som du skrivet, nämligen att ditt första liv på jorden var 1600. Jag undrar om det egentligen stämmer med tanke på att du isf inte levt många liv på jorden. Du verkar ha en gammal själ så det var därför jag blev lite förvånad :) Ta inte illa upp för jag menade inget illa & tack för att du vill dela med dig av dina erfarenheter! Kram

http://www.vitlilja.bloggplatsen.se

Anna

8 september 2011 15:45

Hej A!
Ja det låter kanske märkligt och en förklaring kommer så småningom. Visst är jag vad man kallar en gammal själ. Men det där med tid är relativt... Egentligen sker allt just här och just nu. Vi är med andra ord lika gamla! =)
Jag hoppas på att kunna få ut mina tankar, min tro, mina erfarenheter; det jag känner att jag vet, på ett begripligt vis. Men jag ska försöka ta en sak i taget.
Så länge kan jag säg att min resa, så som den sett ut de senaste 26000 åren, började på en annan plats än jorden.

Tack för dina fina ord!

 

Anna

8 september 2011 17:28

Hej =) Trevlig läsning som jag kan känna igen mig i mycket.. Och visst har vi alla mediala förmågor av något slag.. "Vi kan om vi vill" *kram* ;)
http://njoruns.bloggplatsen.se/

Anna

8 september 2011 19:45

Hej Anna! Fint namn...
Visst kan vi det och övning ger färdighet! Blir nyfiken och kommer säkert titta in till dig snart... :)

 

A

17 september 2011 20:51

Jag förstår självklart hur du menar nu och egentligen tänkte jag riktigt galet när jag tänker efter. Haha! Tack ändå för förklaringen :)

http://www.vitlilja.bloggplatsen.se

Anna

18 september 2011 22:05

Jag är bara tacksam för frågor. Det är alltid svårt att veta om man förklarar på ett begripligt sätt. Frågor som dina kan hjälpa till att klargöra saker och ting! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Anna kan tyvärr inte blogga här längre, ev kommer hon tillbaka längre fram. Bloggen får stå kvar tills vidare och hon hälsar så gott. /en vän ...

Jag har skrivit förut om tid, rum och dimensioner. Här vill jag bara förtydliga vad de olika dimensionerna har för funktion.   En dimension  är samma sak som ett frekvensområde. På radion kan vi tona in till olika frekvensområden: Olika kanaler. ...

"Eld kan inte bränna den, vatten kan inte dränka den, vind kan inte torka den, vapen kan inte hugga den. Den är uråldrig, den är ofödd och den dör aldrig."   Indiskt ordspråk om själen       Med ljus /Anna ...

Ja, en familjemedlem somnade in för några dagar sedan. Sorgen är tung och han saknas väldigt mycket. Jag återkommer till  bloggen när ron infinner sig i själen igen. Ta hand om varandra därute, man vet aldrig vad som väntar bakom knuten...   Med ...

Ber om ursäkt för att det har dröjt men ytterligare en rejäl förkylning har drabbat mig. Nu sitter jag och snörvlar med morgonrocken på och katten i knät tillsammans med datorn...   Jag deltog i en gruppmeditation för fullmånen i går kväll. Det ...