Senaste inläggen

Av Anna - 7 december 2011 18:06

Hej!

Anna kan tyvärr inte blogga här längre, ev kommer hon tillbaka längre fram. Bloggen får stå kvar tills vidare och hon hälsar så gott.

/en vän

Av Anna - 4 november 2011 14:15

Jag har skrivit förut om tid, rum och dimensioner. Här vill jag bara förtydliga vad de olika dimensionerna har för funktion.


En dimension  är samma sak som ett frekvensområde. På radion kan vi tona in till olika frekvensområden: Olika kanaler. Samma sak är det med televisonen och internet. Vi sänder ut vågor som tas emot av en receptor, mottagare. Våra inneröron är receptorer för ljudvågor, våra ögon tar emot den frekvens som det vi betraktar sänder ut. Sedan tolkar hjärnan de frekvenser vi tar emot.


Enligt supersträngteorin är den minsta beståndsdelen i universum en liten, vibrerande sträng. De vibrerande strängarna dras till varandra och bygger på så vis gaser, vätskor och materia. De strängar som vibrerar med samma frekvens klumpar ihop sig och molekyler och atomer bildas.


Allting i universum svänger, vibrerar och det är antalet vibrationer som bestämmer frekvensen. Materia som trä eller sten har en låg frekvens, syre har en högre frekvens och ljus har en betydligt högre frekvens än exempelvis sten. På ett piano har de lägsta tonerna lägst frekvens, sedan ökar frekvensen och tonerna blir högre. Om pianot skulle fortsätta, kanske vara flera kilometrar långt, ja då skulle vi snart inte höra ljudet längre. Det skulle vara alltför högfrekvent för att det mänskliga örat, våra receptorer, skulle kunna fånga upp det. Till slut skulle frekvensen vara så hög att den skulle uppfattas som ljus. Ljus är väldigt högfrekvent, olika sorters ljus har olika hög frekvens. Infrarött ljus har ex. högre frekvens än en 40 w glödlampa. Den kraft vi kallar healingkraft är ex på riktigt högfrekvent ljus.


De olika frekvensområderna går in i varandra men de skapar samtidigt en illusion om åtskillnad - materia och vatten tycks vara åtskilt, det gör även våra fysiska kroppar, växter och jord. Vår känsla av tid och rum är, som jag skrivit tidigare, avhängit illusionen av åtskillnad. Man kan säga att de olika frekvenserna skapar olika kombinationer av molekyler och atomer som i sin tur skapar olika slags färger och former. De utgör sedan rekvisitan, scenen och kulisserna i det skådespel vi kallar liv. Så är det här på jorden och så är det i "himlen" - på andra sidan.


I vårt jordiska liv uppfattar (upplever eller påverkas av) vi nio dimensioner, mer om det näste gång!

Med ljus och kärlek /Anna


 

Av Anna - 19 oktober 2011 22:48

"Eld kan inte bränna den,

vatten kan inte dränka den,

vind kan inte torka den,

vapen kan inte hugga den.

Den är uråldrig,

den är ofödd

och den dör aldrig."


Indiskt ordspråk om själen


 


Med ljus /Anna

Av Anna - 14 oktober 2011 18:35

Ja, en familjemedlem somnade in för några dagar sedan. Sorgen är tung och han saknas väldigt mycket. Jag återkommer till  bloggen när ron infinner sig i själen igen. Ta hand om varandra därute, man vet aldrig vad som väntar bakom knuten...


Med ljus och värme /Anna

R.I.P P

Av Anna - 12 oktober 2011 09:38

Ber om ursäkt för att det har dröjt men ytterligare en rejäl förkylning har drabbat mig. Nu sitter jag och snörvlar med morgonrocken på och katten i knät tillsammans med datorn...


Jag deltog i en gruppmeditation för fullmånen i går kväll. Det var verkligen en mäktig upplevelse; jag kände hur jag knöt an, först till de andra deltagarna, sedan till månens energier. När jag satt där i djup avslappning öppnade himlens portar sig och ett skyfall utan dess like kom. Jag har aldrig varit med om något liknande, det fanns inte mycket luft mellan regndropparna!


Eftersom jag är för trött och ingrodd i min egna självömkan har jag gett upp tanken på att låta energin flöda genom händerna och ut till tangenterna för att nedpränta något inspirerat och vist.

Istället har jag valt att skriva ned en fin liten historia som jag fann en gång i en bok som jag inte längre minns vad den hette...


Bön på ön


Det var en gång en präst som seglade över haven och till slut hamnade på en liten ö. Där fann han tre enkla människor som bugade sig för stenarna, träden och vattnet och sa: "Åh kosmiske fader ta emot vår bön, du som är i allt". Då prästen hörde detta blev han mycket upprörd: "Ni har inte lärt er att be ordentligt", sa han. "Varför bugar ni er för stenar och träd?"

De enkla människorna bad om ursäkt: "Det är aldrig någon som har talat om för oss hur vi ska be," sa de. "Snälle mästare, bli vår lärare."


Prästen stannade hos dem för att lära dem be innan han for vidare över havet. Då han kommit en bit i sin båt fick han se de tre männen komma rusande emot honom på vattnet. Då de nådde fram till båten utbrast de anfått: "Åh käre präst och mästare, vi har redan glömt dina ord om hur vi ska be. Vi vill göra det rätt, så som du lärde oss, snälla vill du ge oss en enda lektion till?"


Prästen som hade rest sig i sin båt, stod stum av häpnad och stirrade på männen som likt Kristus själv stod och gick på vattnet. Så stammade han: "Hur kan ni gå på vattnet?"

En av männen svarade: "Innan vi sprang ut på vattnet bad vi: Åh kosmiske fader, du som är i allt. Gör vattnet tjockt så att det bär ossut till prästen, och sedan sprang vi".


Prästen sjönk ned på knä, med ens rann all hans rättfärdighet, alla hans fördömanden och alla hans trosföreställningar av honom. Med huvudet böjt i ödmjukhet sa han: "Jag har ingenting att lära er, men snälla ni låt mig följa er och bli er lärjunge, lär mig att be så att jag lär känna Gud".


Jag tycker mycket om den här historien; den är enkel, vis och mycket tänkvärd.

Jag lever efter det Buddistiska talesättet. "En sann Mästare är inte Mästare över andra utan över sig själv".


Att lyssna till sin egna intuition, gå på sin magkänsla, är aldrig fel. Vill man utvecklas andligt, nå högre höjder med sina andliga förmågor, är det viktigt att sätta friden främst.

Om en bok är för svårförståelig, om någonting verkar för otroligt, om en sten ger värk i handlederna eller känns obehaglig, om det du gör med viljan och avsikten att må bättre, bli visare, nå en högre vibration, i själva verket får dig att må sämre: Bli trött, deprimerad, orolig, stressad. Ja då är det helt enkelt inte rätt för just dig, just då, på just det sättet.


Sätt friden i norr: låt din inre kompass peka mot denna frid och vet att då du inte känner frid eller ro inombords, oberoende av yttre händelser eller omständigheter, då är du på villvägar. Mer eller mindre.


Människan strävar ständigt efter balans och när vi når balans upplever vi frid. MEN! Den fullständiga friden, balansen är inte slutstation, och den är inte statisk mer än i döden då vi går över till andra sidan, till en högre frekvens.

Strävan efter balans är livet, rörelsen. Utan denna rörelse och strävan skulle livet te sig meningslöst... Med andra ord är obalansen, det ofärdiga och splittrade lika viktigt som det fullständiga hela - det heliga.


Som det står i sången:

"You say I took the name in vain
I don't even know the name
But if I did, well really, what's it to you?
There's a blaze of light in every word
It doesn't matter which are heard
The holy or the broken Hallelujah"


Ur: Hallelujah av: Cohen, Leonard



Med ljus /Anna

Av Anna - 7 oktober 2011 19:04

Ursäkta tystnaden men livet blir lite turbulent ibland...

Jag hänger kvar och kommer snart att skriva mer om tid, rum och frekvenser. Kanske redan i morgon? Underbara lördag... :)


Med ljus /Anna   (hade gärna velat ha en kandelaber, men ljus som ljus...)


  Foto: jimjon

Av Anna - 1 oktober 2011 11:33

Min övertygelse är att tiden inte är linjär; en framåtgående, rak tidslinje, utan istället sker allt just nu. Vi lever i ett mångdimensionellt universum där allting egentligen sker just här och just nu.


Istället för att se tiden som linjär skulle vi kunna tänka oss den som ett redskap för att hålla ordning på olika händelser. Dessa händelser sker egentligen samtidigt eftersom allting alltså sker just nu.


Tänk dig universum så som vi ser det: En enorm rymd fylld med stjärnor och galaxer. Se framför dig hur du tar denna syn eller bild; en platt eller möjligtvis tredimensionell skärm fylld av dessa galaxer och stjärnor och vrider på den ett halvt varv. Då kommer du att se hur din bild av universum blir till en tunn skiva. Bakom denna skiva finns en annan skiva, bakom den en annan och bakom den ytterligare en annan o.s.v Det finns inget slut på alla dessa skivor. Var och en av skivorna utgör vad vi kallar en dimension.


(Det här är bara en tankemodell så du behöver inte bekymra dig om vad som finns mellan de tänkta skivorna...)  


Det är istället dimensionerna som är viktiga. För i dessa olika dimensioner äger händelser (händelser = energiförändringar) rum: Allt från att du går på toaletten till att ett grässtrå vissnar till att ett krig bryter ut här på jorden till händelser på andra planeter och i andra solsystem. Allt sker samtidigt; men i olika dimensioner.

 

Jag liknade dimensionerna vid skivor för enkelhetens skull. Det är en ganska bra modell men den fungerar bara i en värld där illusionen om åtskillnad är stark. I de flesta kulturer på den här planeten ser vi oss själva och alla fysiska kroppar och materia som åtskilt från varandra. T.o.m gaser, syre och kväve m.m ser vi som åtskilt från oss även om vi drar in dessa osynliga gaser i våra kroppar.

Vad finns mellan skivorna? Som sagt, det är meningslöst att fundera på det för svaret är att där finns allting och ingenting. Skivorna är egentligen inte skilda från varandra och det är ingenting annat heller.


Illusionen om åtskildhet skapas av vårat sinne. Sinnet har skapat denna illusion för att vi (människornas kollektiva medvetande sammankopplat med det stora medvetande som vi kallar Gud) vill det. Vi ville ha en teaterscen, en fysisk plats. Den skulle vara begränsad och tydlig. Inom gränserna skulle vi kunna utveckla vissa egenskaper, (ungefär som ett barn inom lekskolans väggar och grindar kan utvecklas och lära med pedagogers och olika redskaps hjälp).


För att kunna utvecklas så som vi önskade begränsade vi vårt medvetande till att kunna uppfatta en dimension i taget. Vår verklighet blev tredimensionell; det är så vi ser och uppfattar vår omgivning. Materia, fysiska kroppar och det vi kallar "luft" eller "rymd" blir åtskilt från varandra genom vår varseblivning.


Idag kan vi se en film där vi ser vår tredimensionella verklighet avbildas på duken men duken i sig är endimensionell, platt. Så tar vi på oss våra 3D-glasögon och plötsligt ser filmen ut att sträcka sig ut mot oss; duken är inte längre platt utan tredimensionell. Glasögonen ändrar vår varseblivning, "verkligheten" har egentligen inte ändrats; duken är fortfarande endimensionell då vi upplever den med våra begränsade sinnen (lukt, smak, känsel, syn och hörsel).


Det är alltså så enkelt som att det är vår varseblivning som bestämmer hur vi ser på vår omvärld, vad som är vår verklighet. Kunskap och utveckling/mognad förändrar hela tiden vår varseblivning och därmed vår verklighet, en gång i tiden trodde vi att jorden var endimensionell, en skiva. Idag är det självklart att den är tvådimensionell: 1.Ett klot med 2.fyllnad Ovan oss finns den tredje dimensionen: 3.Himlen Det är så vi hitintills har sett på vår värld.


*Men egentligen fiss det nio dimensioner från vårt jordiska perspektiv (som oundvikligt är ett begränsat perspektiv), jag återkommer till det i kommande inlägg. (Som ni som läser har märkt menar jag med "kommande inlägg" inte nödvändigtvis nästkommende).


 Det vi ser runt omkring oss är delar av oss själva eftersom ingenting är åtskilt från någonting annat. Det är därför som allt vi ger ut alltid kommer tillbaka till - påverkar oss själva i slutänden.

Allt hänger samman och är uppbyggt av samma energi, precis som Einstein sa...

Det innebär också att de olika, tänkta, skivorna - dimensionerna på jorden och i universum, hänger samman. För att vi skulle kunna uppleva begränsning var vårt sinne tvunget att skapa en illusion av begränsning. Vår varseblivning styrs av våra fysiska sinnen som kan sägas vara programmerade till att endast uppleva vår omvärld utifrån våra avgränsade fysiska kroppar. Därmed blir det vårt fokus: De fysiska kropparna, materien.

Rymden mellan fysiska kroppar kallar vi "luft", "rymd" eller bara ingenting. Vi kan bara uppleva det vi tror att vi är - en fysisk kropp. Vatten, jord, eld och luft ingår i vår varseblivning eftersom vi livnär oss på det, vi kallar det för de fem elementen och de är egna dimensioner inom vår tredimensionella verklighet på jorden.


Att känna sig stressad eller dum för att man inte kan se eller uppleva andra dimensioner eller världar (så som att se bakåt eller framåt i tiden, se andra dimensioner som andevärlden etc.) är meningslöst. Var och en har sin utvecklingskurva och vi kommer hit för att utvecklas i vår egen takt. Fjärrsyn, förmåga att spå i framtiden, tala med andar m.m är s.k mediala gåvor. Dem föds vi alla med och kan utveckla med träning. Men vi har alla förmågor och gåvor som vi är extra bra på. Vissa kan spå, andra spela piano utan större svårihet, Detta har ingenting med hur andligt utvecklade vi är att göra. Det finns duktiga trancendenta medier, profeter m. fl. som inte alls befinner sig på en särskilt "upphöjd" andlig nivå.


Du har exakt det just du behöver: Alla gynnas inte av att kunna uppfatta andra dimensioner än de tre vi varseblivit hitintills. Men; Alla som lever på den här planeten kommer att börja uppfatta verkligheten som mer mångdimensionell än vad vi ser den som idag. Det måste vi göra för att få en större medvetenhet om jordens och mänsklighetens roll i universum, även detta kommer jag att återkomma till i senare inlägg.


Tiden är då, som sagt, ett redskap som vi kan använda oss av för att hålla reda på olika händelser här på jorden. Allt sker samtidigt men vi upplever att händelser sker efter varandra: Först föddes jag, sedan lärde jag mig gå... Först levde vi i grottor, sedan hyddor, så lärde vi oss att bygga hus...

Tiden för "jaget" ser ut på ett vis: Du upplever dig själv växa, lära och utvecklas. Du handlar på iCA åker hem och gör sedan middag. Alla händelser på rad efter varandra. På samma vis ser vi på mänskliga utveckling, de olika utvecklingsstadierna går att spåra bakåt i tiden, vi ser hur vi utvecklats som en rad händelser. Även planetens utveckling blir en rad händelser där vi kan sätta vissa tidsmässiga punkter: Jorden bildades, vatten uppstod, o.s.v


Samtidigt kan vi se att mycket av detta händer samtidigt. Då du i din tidslinje cyklar, kan en annan individ laga mat, samtidigt kan skog brinna och åar svämma över på andra platser. Vi är alltså redan medvetna om att händelser kan ske samtidigt men på olika platser, och/eller upplevda från olika perspektiv - upplevda av olika individer/medvetanden.


Det finns egentligen ingen tidslinje, tiden är inte linjär, det finns ingen tid alls. Allt som existerar existerar här och nu. Upplevelsen av tid har att göra med vår tredimensionella "verklighet", vår fysiska "verklighet" som alltså skapats med ett syfte.

Det som verkar skilja kroppar åt handlar om skillnader i frekvens, allting i vårt universum har sin bestämda frekvens, d.v.s rör sig, vibrerar, i en viss hastighet. Vår värld och det vi kallar "andevärlden" skiljs åt eftersom vår varseblivning inte kan uppfatta andevärldens högre frekvens. Mer om frekvenser olika dimensioner och vårt främsta hem; andevärlden kommer i nästa inlägg!


Med ljus och kärlek /Anna  









Av Anna - 26 september 2011 17:57

Jag ligger till sängs med feber och halson. Min mamma brukade göra en riktig energidryck till mig och mina syskon när vi blev sjuka som barn.

Jag minns tyvärr inte riktigt vad som var i eller hur mycket av vardera men jag försökte att återskapa häxbrygden så gott jag kunde idag...


2 vispade äggulor

2 dl apelsinjuice

1-2 msk honung


Ja det här är grunden, allt ska värmas men inte kokas. Jag tror att mamma tillsatte ingefära också och ibland när det var rikitigt illa hällde hon i kan jang i det hela.


Ja, man får väl se om det biter :) Ha det gott alla därute! /Anna



Skapa flashcards